Elev 2.0 – Från upplyst till kunskapande

Var går gränsen för hur långt ett blogginlägg får vara? Jag tror jag överskrider den med några centimeter idag med ett referat från en av de filmer som varit höjdpunkten för mig detta läsår. Hoppas att du tycker det är mödan värt att läsa!

Jag såg filmen “A Portal to Media Literacy” för första gången tidigt i våras. Nu är den nästan precis ett år gammal. I den beskriver antropologen Michael Wesch sina erfarenheter från arbetet som forskare och lärare. Den har verkligen satt sina spår i mitt sätt att tänka kring skolan som institution, elevernas roll och hur ett modernt lärande bör/kan se ut. Han mottog priset som “U.S. Professor of the Year Award” 2008. (Missa inte sista minuten i den videon!)

När Wesch för några år sedan började arbeta med att undervisa kring och studera de nya mediernas inverkan på människor gick han in med ganska många förutfattade meningar om skola och lärande. Efter tre år som lärare var dessa som bortblåsta. Kontentan av hans första år blev den välkända filmen “The Machine is us/ing us”. Redan en klassiker.

Vi måste börja se saker på ett nytt sätt. Wesch menar att de nya mediernas inverkan borde vara vara en “total impact” i undervisningen.

Problemet med dagens skola och klassrum är att långt ifrån alla studenter/elever tycker om skolan. Cirka hälften svarade att de tyckte om skolan i hans undersökningar. Dock tyckte alla om att lära sig. De gillar att lära sig men gillar inte institutionen som skapats för lärande.

Enligt studenterna säger klassrummets väggar:

1. Att lära sig är att tillägna sig information
Skolan är en informationssoptipp, professorerna kommer och lämpar av information. Istället borde skolan vara en plats där man lär sig diskutera, utmana, kritisera/bedöma, dela och skapa information. Om vi låter eleverna ha meningsfulla kontakter får vi meningsfullhet! “To learn is to create significance.”

2. Information är sällsynt och svår att hitta
I verkligheten skapas mer information än någonsin. Vi skapar 70 miljarder gigabyte på ett år = 518.000 bibliotek. Mindre än 0.01% av informationen är på papper. Digital information är annorlunda. Vi måste tänka om kring digital information. Vi måste TÄNKA OM (rethink) information, lärande och undervisning. Vi måste inte längre leta efter information. Informationen kan hitta oss! Tagga till diigo eller delicious. Genom sociala nätverk, bloggar, twitter osv.

3. Lita på auktoriteter för god information
I verkligheten har vi webbplatser som Wikipedia…

4. Auktoriserad information är bortom diskussion
Eleverna sitter rakt fram stolarna. Klassrummen är ritade och möblerade för att främja tänkandet kring skolan som en informationssoptipp. I Wikipedia kan man gå till diskussionssidan! Wesch uppmanar studenterna att gå igenom vem och vad olika personer säger. Kolla bevisen, argumenten!

5. Lyd auktoriteten
Läraren är den som bestämmer vad som ska hända, när det ska hända och hur det ska hända. Vi måste ge eleverna mer inflytande på vad, hur och när och koppla ihop verkligheten med styrdokumentens mål. Frågan är vad man lär sig av att lyda auktoriteten?

6. Följ med
Skolans väggar säger: “Follow along”. Men detta stämmer inte med ungdomar av idag. Studenterna kan och bör producera själva. Wesch nmäner återigen Wikipedia som exempel när han citerar Kevin Kelly: “Nobody is as smart as everybody”.

Egentligen har studenterna massor av frågor. Om de får söka svaret på dem kan de lära, lära och lära.

pho3nix-bf

Vilka frågor ställer studenterna inom dessa väggar?
Jo…
Hur många poäng är detta värt?
Hur lång måste uppsatsen vara?
Vad måste vi veta för det här provet? (Jag tänker bara lära mig det jag behöver. Berätta det jag behöver veta.

Lärandet stoppar där. Och självklart har de glömt det nästa dag.

Hur skapar vi en meningsfull skola?
Wesch tar upp begreppet “The Crises of significance”, vilket man väl kan översätta med betydelsekris eller meningslöshet. Att få betyg är viktigare än att lära sig.

Wesch ser webben som en oerhörd resurs. När vi ställer frågor med multipla svar kan eleverna bara ta fram mobilen och ta reda på svaren. Nya förmågor är istället att bearbeta information och göra något eget av det. Inte bara memorera. Tidigare tänkte vi på information som om det vore en sak, det gick att peka på det, ta på det, den hade en logisk plats i en hierarki av kategorier. I början (1995-1996) gjorde Yahoo precis så, en hierarkisk uppbyggnad. Hyperlänkningen gjorde sedan att hierarkierna fick mindre utrymme eftersom information kunde finns på mer än en plats och vid mer än ett tillfälle. Idag samlar Google länkarna och vi söker istället.

Lite intressanta siffror som Wesch tar upp:
Blogger släpptes 2003. Nu kunde vem som helst publicera information på ett enkelt sätt. Sedan dess har det skapats 112 miljoner bloggar. det är 122 miljoner fler än 2003.

TV har funnits i USA sedan 1948 och är alltså 60 år. Totalt har det visats 1,5 miljoner timmars tv. Detta var det sk. informationssamhället.

YouTube har gjort samma sak – på 6 månader.

Varje dag produceras det 9232 timmar film på YouTube. Det är som om 385 kanaler stod på samtidigt dygnet runt. Men det är egentligen 200.000 treminutersvideor.

Det är INTE “Mass Media”. De flesta videor är ämnade till mindre än 100 personer. 88% av det som läggs ut är nytt material (vilket är bättre än utbudet i TV-tablån).

Till sist, kärnfrågan: Hur kan vi skapa studenter som kan skapa meningsfulla samband?

Två typer av meningsfulla samband:
1. Semantisk. De måste lära sig ett tings plats i ett sammanhang.
2. Personlig. Hur man samspelar med andra. Vi känner oss själva genom andras ögon.

Dessa två är ihopknutna och kan inte separeras. Är beroende av varandra.

Studenter lär sig det de bryr sig om, från personer de bryr sig om och som de vet bryr sig om dem.

Hur skapar man meningsfullhet?
1. Hitta en ”grand narrative” (en berättelse) för att tillhandahålla relevans och sammanhang för lärande (semantisk). The big picture.
2. Att skapa en lärmiljö som värdesätter och ger studenterna inflytande (personal).
3. Göra båda på ett sätt som realiserar och ger spin off effekt på den existerande mediemiljön.

Skapa engangemang för något meningsfullt. Varje student ska lära sig allt om alla människor på ett ställe… varje elev ska vara expert på något speciellt. Då blir varje elev duktigare än läraren.

Gå längre än deras vanliga facebookande och youtube-tittande, dvs. mer än underhållning. Se det som ett kraftfullt verktyg för lärande och tjäna världen.

Det finns inga infödingar i mediemiljön. YouTube startades 2005, My Space 2002, Facebook 2004. Du är i samma båt som studenterna oavsett var du är. Eleverna vet precis hur de ska navigera och underhålla sig själva, men de vet inget om hur man kan använda detta i lärande eller för kritiskt förhållningssätt. De vet knappt heller hur man ska använda dessa saker för att skapa något intressant och något nytt. Man är på samma nivå… Man ska inte känna sig dum. Alla är dumma i denna miljön, eftersom det är så mycket som är nytt för oss. Det är en plats för experiment och lek.

Vi kan inte anta att alla elever kan detta. Det är för nytt. Många av de kunskaper och förmågor vi har lärt oss genom utbildning och erfarenhet måste vi ta med i denna miljön.

Nya typer av tjänster som hela tiden interagerar. Twitter är den senaste i raden av dessa.

Vi måste skapa plattformar för deltagande och i dem låta eleverna använda dem som verktyg för att samarbeta och skapa nytt. De ska använda verktygen. Verktygen ska inte använda dem.

Hur skapar man plattformen då? Wesch förklarar hur han har gjort tillsammans med sina studenter:
Netvibes (facebook-applikation genom telefoner)
Google News nyheter från antropologi
RSS från deras wiki
Twitter –stream
Diigo-feed där man kan tagga dem. Kommentera på webbsidan, samlat på portalen
Skapa och dela video

Studenterna antecknar, samtidigt som de kopplar det till youtube, wikipedia och annat. De delar alla detta med varandra. De värderar sig själva och varandra enligt principen: ”Finding yourself – Losing yourself – Creating yourself”

I arbetet lär de sig hantera de nya medierna. Bara 5 av 200 hade editerat en wiki förut. Hälften visste att det gick att editera, trots att de tittar på Wikipedia varje dag…

Hur får vi studenterna att inte bara förberedas för omvärlden? Från knowledgeable (upplyst) till knowledge-able (kunskapande). De måste ju vara med och skapa omvärlden av idag och imorgon!

Till sist en film som jag skrivit om tidigare i bloggen: