Skrivtavla eller inte…

Idag är det många som fått ett mejl där Erik Arnberg bett oss tycka till om ett blogginlägg på Binero. Det handlar om de digitala skrivtavlornas vara eller inte vara i grundskolan…

En sådan förfrågan får man ju ställa upp på….

I Ystads kommuns grundskolor har vi investerat stort i digitala verktyg de senaste 3 åren. Vi har byggt ut trådlöst nät, köpt laptops, satt upp projektorer i klassrummen… Denna kombination har redan efter något års användande förändrat undervisningen mycket. Läs gärna mer om detta i utvärderingen av projektet Världen i klassrummet.

Parallellt med detta har vi kompetensutvecklat pedagogerna. Jag har bjudit in föreläsare, hållit i workshops i allehanda program och tjänster. Den stora satsningen har varit PIM, som alla pedagoger i Ystad är ålagda att gå. Samtliga ska nå nivå 3. Det är otroligt viktigt att pedagogerna får möjlighet att gå kurser, samarbeta, lära i workshops osv. för att kunna förändra sitt arbete tillsammans med eleverna.

Interaktiv skrivtavla eller inte då? Vi har medvetet valt bort skrivtavlorna än så längre. Vi har lyssnat mycket på erfarenheterna som Johan Lindwert med kollegor i Falköping har delat med sig av. De har egentligen inget emot skrivtavlor, men tycker att de får för lite för pengarna. Vi har resonerat likadant och först satsat på att se till att alla klassrum får en projektor. På ett år har vi satt upp projektorer i 83 av 145 klassrum. Sedan kompletterar vi ev. med skrivtavlor längre fram. I vilken utsträckning vågar jag inte sia om.

En kommun som arbetet mycket medvetet med skrivtavlor och som testat “alla” märken är Uddevalla. Jag har haft återkommande kontakt med Ylva Dahl och de använder skrivtavlorna mycket kreativt tillsammans med eleverna, samtidigt som forskare studerar och utvärderar arbetet. I Uddevalla är skrivtavlan ett verktyg för både lärare och elever.

Att se att elever får vara kreativa och skapa på tavlan är argument som biter hårdare på mig än de snygga presentationer och allt säljsnack som leverantörerna står för.

Bild: Dougsymington, Flickr Creative Commons

Man får inte glömma att tavlan kostar mer än vad man tror. Tavlan har ett pris på knappt 20.000 kr senast jag undersökte saken. Sedan tillkommer kabelkit och arbetet med att sätta upp tavlan och då är vi uppe i ca 25.000 kr. Till detta ska en projektor med ljudsystem köpas in. Till sist kommer det som egentligen kostar mest (eller borde göra det om det ska vara värt investeringen). Nämligen utbildning av pedagoger. En säljare förklarade att de flesta lärare som använder skrivtavlor egentligen använder mindre än 10% av funktionerna…

För att skrivtavlor ska löna sig måste kommunerna arbeta mycket målmedvetet med utbildning och kollaboration. Jag tror att det är en stor fördel att först ha projektor och sedan komplettera med skrivtavla där det kan vara motiverat. Pedagogen kan då se skillnad på vad som är projektorns funktion och vad som är skrivtavlans. Jag har hört alltför många exempel kring pedagoger som varit jättenöjda med sin skrivtavla eftersom de har kunnat se strömmande film på dem…

Henrik Widaeus skrev precis en turordning för inköp av digitala verktyg på Anders Erenius blogg:
1. En bärbar dator till varje pedagog
2. En projektor och schyssta högtalare i varje klassrum
3. Bärbara datorer till eleverna (1:1 eller på annat sätt)
4. Andra attiraljer som smartboards, wacomplattor o dyl

Jag instämmer i denna turordning!