Svar på Lars Hemzelius kommentar i min blogg:
Lars!
Först och främst… Annika Lantz-Andersson, som du refererar till, blir intervjuad i Skolporten och avslutar med att säga:
”Det är viktigt att både lärarna och eleverna kan erbjudas bra teknologi, och att alla elever får en egen dator. Man kräver inte att eleverna ska dela på en penna, så då ska de heller inte behöva dela på datorerna. Men det är viktigt att vi förstår att datorn hemma och datorn i skolan inte är samma sak. I skolan är det skoluppgifter som ska lösas, inte bara roliga spel. Det är viktigt att de här skoluppgifterna har ett värde i sig.
- Användandet av datorn i skolan måste ses som en naturlig daglig verksamhet som sker parallellt med annat, och inte som en ”sidan om-verksamhet”. Samtidigt tycker jag att vi måste vara medvetna om att den digitala teknologin inte kommer att lösa alla problem, det kommer hela tiden att uppstå nya dilemman. Men skolan måste spegla samhället, och det är därför nödvändigt att vi använder oss av den moderna digitala teknologin i skolan, på samma sätt som man gör i resten av samhället. I stället för att ställa frågor om hur digital teknologi på olika sätt skulle kunna förbättra lärandet, borde vi fråga oss vilken ny typ av kommunikation och kunskap som teknologin kan erbjuda.”
Kommentar överflödig, eller vad säger du?
När det gäller Larry Cuban och hans forskning… Jag upplever inte radioinslaget du hänvisar till som seriöst. Det är mer TV-shop än intervju.
En av de få saker jag och Cuban är överens om är följande: Han säger att “undervisning och lärande är mer än att genomföra uppgifter utifrån mål.” Bra, så långt.
Han fortsätter: “Det är även att komma överens med andra människor, bortom knappande på tangentbord.”
Här blir det tydligt att intervjun är från 2006 och hans forskning från år 2000. På bara ett par tre år har världen förändrats så pass mycket med Web 2.0 och de sociala medierna (YouTube, Twitter, bloggar, Facebook…). Att umgås och kommunicera med andra människor sker idag överallt, i alla verkligheter, online och offline.
Jag ser dagligen att tekniken är ett stöd för pedagoger, förskolebarn och grundskoleelever i Ystads kommun. Inte bara ett stöd, utan även en katalysator för lust och kreativitet. Med projektorer och datorer som främsta verktyg. Med kompetensutvecklade pedagoger som älskar sitt arbete och de möjligheter den nya tekniken ger.
PIM har varit och är den absolut bästa satsningen som gjorts inom IT i skolan i Sverige. Alla grundskollärare, förskollärare och fritidspedagoger i Ystad ska nå nivå 3 i PIM senast våren 2011. Innan projektet startade fick pedagogerna göra en självskattning av sina kunskaper. 6% av dem bedömde att de var på nivå 3. Snart är den andelen nära nog 100%. Det roligaste är att 98% av dem som hittills blivit examinerade säger att de kommer att använda sina kunskaper i undervisningen.
Tydligast ser jag vad tekniken kan göra i grundskolan bland eleverna i F-3 som “skriver sig till läsning” med inspiration av forskaren Tragetons metod. Besök vilket klassrum som helst och ta del av den skapandeglädje och den fantasi som eleverna visar när de arbetar två och två kring en berättelse vid datorn. Jag glömmer aldrig mitt första besök under projektet. Det var en timmes ren glädje att se eleverna gemensamt skapa, ångra, skriva, skratta, resonera, diskutera, övertyga…
De första lärarna som var med i projektet var inte ett dugg IT-intresserade, men de var nyfikna på om IT kunde förbättra läsning och skrivande. Det enda de egentligen gör är att de använder Word. Ibland på egen hand. Ibland två och två. Inget hokus pokus. Inte för att lärarna ska slippa undervisa. Utan för att det fungerar!
Efter första året hade de sett följande fördelar:
- Lusten att skriva blir större
- Intresset för läsning ökar
- Det är lättare att samarbeta kring texter
- Texterna blir bättre och mer innehållsrika
- Lättare att skriva för elever med motoriksvårigheter
- Eleverna kan läsa vad de andra skrivit
- Det är lättare att redigera texten i datorn än för hand
- Eleverna lär sig stor bokstav och punkt snabbare
- Det blir naturligt mellanrum mellan orden
- Eleverna lär sig fingersättning naturligt och tidigt
- Läs- och skrivriktning blir automatiskt rätt
- Datorn blir snabbt ett naturligt verktyg i skolarbetet
Jag vet att även andra har bjudit in dig till sina skolor för att se hur undervisning och lärande med IT-stöd ser ut 2009. Du är även välkommen till Ystads F-3-klasser!
Jag vill avsluta med två bilder från två tidningar jag läste idag och som summerar denna diskussion på ett bra sätt.
Bronsåldern var inte dum. Redan då hade vi grisar som husdjur (googlade jag fram precis). Men nu är bronsåldern förbi och Folkpartiet står snart ensamma på prispallen.
Då krävdes det ingen datorvana.
Det gör det idag.
Ur Larson 12/91
Annons i Ystads Allehanda 18/10 2009
Joachim Thornström
Så länge det inte finns någon seriös utvärdering av måluppfyllelsen på skolor med en-till-en kontra skolor helt utan datorer (med motsvarande medel satsade på lärare och traditionella läromedel), blir allt bara tyckande.
TIP i Texas tas ibland till intäkt för vinsterna (de små) med en-till-en, men detta projekt utvärderar inte det jag beskriver ovan.
Jag har för övrigt undervisat i Löderup.
Apropå Annika Lantz-Andersson:
Jag refererar till det som hon kommit fram till EMPIRISKT i sin forskning. Du refererar till det hon ANSER om framtiden.
Kommentar överflödig, eller vad säger du?
Nu börjar vi närma oss det viktiga!
Hur ser en skola ut år 2009 som tar ansvar för att förbereda eleverna för det FRAMTIDA samhället?
När det gäller Lantz-Anderssons forskning kan du väl inte på allvar mena att forskning på digitala LÄROMEDEL i matematik är avgörande för skolans framtid?
Hennes erfarenheter från detta, dvs. vad vi bör göra i framtiden, måste väl vara långt viktigare?
Är det inte just kloka beslut för framtiden som är politikernas ansvar?
(Min fru är idag rektor på Löderups skola. De grundskoleelever som vill arbeta som djurskötare på Löderups Gris AB i framtiden kommer garanterat ha minst en av kvalifikationerna i sitt CV…)
Det här var då en riktigt märklig debatt. Att den sker just där den sker är väl kanske också det allra mest spännande med den. Själva forumet som sådant, möjligheten att föra den just här i en blogg med ett sådant här kommentarfält sätter fingret på det som står på spel. För hur skapar vi en nätetik, ett demokratiskt samtal om vi inte gör just det här också i skolan… och visst är väl också det ett av målen i den svenska skolan?
Minns för övrigt med stolthet hur jag använde skolans hemsida för att skapa ett forum för allehanda skolfrågor på den högstadieskola jag arbetade på under början av 2000-talet.
Jag förstår egentligen inte frågan alls. Datorer skall bara få finnas i skolan om det leder till ett effektiviserande av lärandet. Men vad har det med verkligheten att göra. Digital kompetens är otroligt viktigt för våra elever aldeles oavsett om det effektiviserar deras lärande eller inte.
Det får inte vara det debatten skall handla om. Vi skall förbereda dem så att de klarar sig i dagens och morgondagens samhälle. Det samhället är, vare sig vi vill eller inte, genomsyrat av IT. Om eleverna lär sig mer eller mindre av att sitta med griffeltavla eller inte blir då ointressant. För att hantera griffeltavlan är inget man har behov av att kunna. Digital kompetens däremot är viktigt i dagens och morgondagens samhälle. Då är det det som vi skall syssla med.
Jag är inte odelat positiv till elevdatorer men kan se sammanhang där det kan vara en motiverad investering. Jag kan också se att samhället framöver kommer förutsätta behovet av att redan i skolan ge elever tillgång till datorer.
Min utgångspunkt är dock att datorer kan öka lärandet ifall de används för att stötta elevdriven undervisning. När jag ser vilka investeringar som görs är det fortfarande mest inom administration, frånvaro, registerhållning etc. De investeringar som görs i klassrummet befäster den lärardrivna pedagogiken. Det är fortfarande Projektorer, Interaktiva skrivtavlor, Tablets till lärare etc som gör att gammal pedagogik kan överföras till moderna tekniska hjälpmedel (det vill säga att läraren, tillsammans med eleverna, planerar och genomför undervisningen).
Jag skulle vilja se fler exempel där eleven, tillsammans med sina lärare, planerar och genomför sin undervisning. Det handlar om att bygga strukturer där eleven kan utvärdera och planera sin undervisning löpande tillsammans med it och där investeringar i teknik framför allt skall stötta elevens lärande och inte pedagogens utlärning. Elevdatorer är här en riktig möjliggörare. Jag tror inte vi kan komma dit på kort sikt men tror vi måste dit på lång sikt.
Vad teknik annars ger lärarna är ett nytt pedagogiskt verktyg. Precis som Lennart använder it i sin undervisning på ett sätt som han tycker förädlar hans klassrumssituation kan även andra pedagoger göra samma resa med samma positiva erfarenheter.
Jag uppskattar också att så många andra ser nyttan av datorer utanför de faktiska kunskapsmålen. Vi måste bygga en skola som ger eleverna goda möjligheter att fungera i det framtida samhället.
Bra formulerat Paul. Precis som jag tänker. Jag har en dold agenda med 1-1 och det du skriver är helt i den linjen…