Francesc Pedró vid OECD intervjuas av gymnasieelever på YBC i Nacka. Se denna film och fem andra från BETT-mässan här.
I slutet av intervjun poängterar han att vi borde hitta nya sätt att bedöma elevernas förmågor och kompetenser. Problemlösning, kritiskt tänkande, samarbete, samt lärande oberoende av tid och plats.
Om vi inte bedömer dessa förmågor i nationella prov kommer vi inte se några förändringar i undervisningen, säger han.
Francesc Pedró, OECD vid DIUs BETT-seminarium from diu redaktion on Vimeo.
Sune Nordström skriver på samma tema idag:
“Vi behöver få kreativa elever som kan arbeta problemorienterat i team.
Vi måste ta tillvara varje elevs kompetens,
vilket inte minst märks när vi alltmer
lämnar industrisamhället och går in i tjänstesamhället.
Vi har inte råd att sortera ut en fjärdedel.”
Även Anders Erenius skriver om kunskapssyn idag:
“Alldeles för många elever i Sveriges skolor går i samma skola och får matat sig samma undervisning som sina föräldrar. Detta trots att möjligheten att i grunden ändra skolans arbetssätt finns. Resten av världen har redan genomgått den förändringen.”
Just idag känner jag mig hoppfull. Jag tror att förändringen kommer. Relativt snart och i relativt stor omfattning. Men det krävs övertygelse och ihärdighet. Och kanske öronproppar när olyckskorparna kraxar som mest.
Vad kan just du och jag göra för att vara med och påskynda denna förändring?
Gör det nu. Nu är det inte dags att vänta! Och vi kan framförallt inte vänta in alla.
Ann Catrin Brockman, kommunpolitiker (S) i Sandviken, uttrycker det bra:
“Var ska vi börja någonstans? Ska vi vänta tills varje lärare, personal i skolan, alla politiker och alla vuxna människor är med på tåget… då får vi vänta i 15 år till.”
Ann Catrin Brockman, Sandviken, vid DIUs seminarium på BETT from diu redaktion on Vimeo.
Ann Catrin pratar även om hur svårt det är att satsa på ny teknik samtidigt som varslen duggar tätt. Även i Falkenberg är frågan kring lärare/datorer en het potatis. Folkpartister i Falkenberg ifrågasätter datorn i skolan (ovanligt…). Jag gillar Lars Johnssons tankar kring detta:
“I tiotals år har vi haft kostnader för datorer och allt som behövdes runtomkring, men vi kunde bara utnyttja en bråkdel. De kostnaderna borde vi verkligen ha diskuterat! Vi hade datortekniker som hade få datorer att sköta, men dessa krävde ständig service eftersom få kunde hantera dem, få var rädda om dem och datorerna var i allmänhet illa anpassade för skolverksamhet. … Det är kanske tanken att skolan skall vara en punkt i samhället som inte förändras. En plats där det ser likadant ut som det gjorde när föregående generation befann sig där. Varför skall skolan vara en isolerad ö från omvärlden? Varför skall inte skolan förändras när så gott som hela världen gör det? Jag orkar inte ens redogöra för allt jag ser som bevis för att världen är en annan än för bara några år sedan. Det ser och inser väl alla!? Varför skall då skolan fortsätta vara icke-digitaliserad, omodern, ouppkopplad, omvärldsfrånvänd?”
Där sätter jag punkt för ikväll…
Joachim Thornström
Bene!
Det kanske ändå finns en framtid när vi är fler som ser vad som måste ändras. Nu gäller det bara att få in Björklund i dressinen på spåret
Välformulerat och bra.
Sakta sakta urholkar droppen stenen. Fast just nu känns det verkligen som vi har vinden i ryggen och som om allt fler inser att det är dags att inte vänta
Jag tycker nog precis som du att det är dags för en förändrig i skolan, varför ska skolan ligga flera år efter i utvecklingen mot vad resten av samhället gör. Men hur ska vi få in den nya tekniken i skolan, den är dyr att få in och kompetens att använda den är dålig. Det krävs tid från lärarna att för att de ska lära sig den, är de villiga att ge den nya tekniken den tiden och framför allt när ska komunerna inse att det är skolan de behöver sattsa på och inte nya konstgräsplaner till fotbollspelarna? Är problemet att skolan inte är villig att ta in den nya tekniken eller ligger problemet någon annan stans? Jag anser att det finns så många bra hjälpredskap att undervisa i skolan i dag, tex smartboard, eller är risken att man tappar kontakten med sina elever om vi allt mer använder oss av den nya tekniken?
Det är också väldig orättvist för barnen eftersom olika komuner sattsar på olika mycket i skolan vilket gör att det får väldigt olika upplevelser om IT.
Hej Lisa!
Tack för din kommentar!
Som jag upplever det i Ystad är nästan alla lärare jag träffar genuint intresserade av att lära nytt, både med och utan IKT. Dock är många datorovana, främst på grund av att man inte använder datorn privat.
När man har svårt att t.ex. veta var man hittar en fil eller hur man flyttar den har man många, många steg att ta innan man känner att man vågar använda IKT med eleverna fullt ut.
Alla behöver kompetensutveckling. Först och främst rent praktiskt. Många tycker att man inte ska fokusera för mycket på det praktiska, men enligt mig bör man prioritera detta. Men… om lärarna inte använder datorn privat är det nästan omöjligt att kompetensutveckla dem kring IKT.
Att man känner att man behärskar tekniken och olika lärresurser är oerhört viktigt om man ska kunna göra den stora förändringen. Att tänka om. Att skapa nya arbetsuppgifter och utmaningar för eleverna, som inte bygger på tradition och läroböcker, utan som bygger på genuina problem att lösa i samarbete med andra utifrån läroplaner och kursplaner.
Jag är inte alls rädd att IKT skulle få lärarna att tappa kontakten med eleverna. Jag är helt övertygad om (och ser dagligen exempel på) motsatsen. Den nya tekniken underlättar kommunikation.
Med IKT som verktyg blir ofta eleverna blir mer intresserade och aktiva. De känner mening och lust.
Men… ingen metod, inget arbetssätt, ingen lärmiljö, ingen teknik är värt någonting om inte läraren är en bra pedagog, med stort hjärta och mänsklighet som ser eleverna och möter dem där de är. Läs gärna “Körlings ord” för att förstå vilken sorts pedagog jag menar…