Francesc Pedró vid OECD intervjuas av gymnasieelever på YBC i Nacka. Se denna film och fem andra från BETT-mässan här.
I slutet av intervjun poängterar han att vi borde hitta nya sätt att bedöma elevernas förmågor och kompetenser. Problemlösning, kritiskt tänkande, samarbete, samt lärande oberoende av tid och plats.
Om vi inte bedömer dessa förmågor i nationella prov kommer vi inte se några förändringar i undervisningen, säger han.
Francesc Pedró, OECD vid DIUs BETT-seminarium from diu redaktion on Vimeo.
Sune Nordström skriver på samma tema idag:
“Vi behöver få kreativa elever som kan arbeta problemorienterat i team.
Vi måste ta tillvara varje elevs kompetens,
vilket inte minst märks när vi alltmer
lämnar industrisamhället och går in i tjänstesamhället.
Vi har inte råd att sortera ut en fjärdedel.”
Även Anders Erenius skriver om kunskapssyn idag:
“Alldeles för många elever i Sveriges skolor går i samma skola och får matat sig samma undervisning som sina föräldrar. Detta trots att möjligheten att i grunden ändra skolans arbetssätt finns. Resten av världen har redan genomgått den förändringen.”
Just idag känner jag mig hoppfull. Jag tror att förändringen kommer. Relativt snart och i relativt stor omfattning. Men det krävs övertygelse och ihärdighet. Och kanske öronproppar när olyckskorparna kraxar som mest.
Vad kan just du och jag göra för att vara med och påskynda denna förändring?
Gör det nu. Nu är det inte dags att vänta! Och vi kan framförallt inte vänta in alla.
Ann Catrin Brockman, kommunpolitiker (S) i Sandviken, uttrycker det bra:
“Var ska vi börja någonstans? Ska vi vänta tills varje lärare, personal i skolan, alla politiker och alla vuxna människor är med på tåget… då får vi vänta i 15 år till.”
Ann Catrin Brockman, Sandviken, vid DIUs seminarium på BETT from diu redaktion on Vimeo.
Ann Catrin pratar även om hur svårt det är att satsa på ny teknik samtidigt som varslen duggar tätt. Även i Falkenberg är frågan kring lärare/datorer en het potatis. Folkpartister i Falkenberg ifrågasätter datorn i skolan (ovanligt…). Jag gillar Lars Johnssons tankar kring detta:
“I tiotals år har vi haft kostnader för datorer och allt som behövdes runtomkring, men vi kunde bara utnyttja en bråkdel. De kostnaderna borde vi verkligen ha diskuterat! Vi hade datortekniker som hade få datorer att sköta, men dessa krävde ständig service eftersom få kunde hantera dem, få var rädda om dem och datorerna var i allmänhet illa anpassade för skolverksamhet. … Det är kanske tanken att skolan skall vara en punkt i samhället som inte förändras. En plats där det ser likadant ut som det gjorde när föregående generation befann sig där. Varför skall skolan vara en isolerad ö från omvärlden? Varför skall inte skolan förändras när så gott som hela världen gör det? Jag orkar inte ens redogöra för allt jag ser som bevis för att världen är en annan än för bara några år sedan. Det ser och inser väl alla!? Varför skall då skolan fortsätta vara icke-digitaliserad, omodern, ouppkopplad, omvärldsfrånvänd?”
Där sätter jag punkt för ikväll…
