Kommentar till kommentar

Jag fick en kommentar från “Lisa” på mitt inlägg Just D, OECD.

“Jag tycker nog precis som du att det är dags för en förändring i skolan, varför ska skolan ligga flera år efter i utvecklingen mot vad resten av samhället gör. Men hur ska vi få in den nya tekniken i skolan, den är dyr att få in och kompetens att använda den är dålig. Det krävs tid från lärarna att för att de ska lära sig den, är de villiga att ge den nya tekniken den tiden och framför allt när ska kommunerna inse att det är skolan de behöver satsa på och inte nya konstgräsplaner till fotbollspelarna? Är problemet att skolan inte är villig att ta in den nya tekniken eller ligger problemet någon annan stans? Jag anser att det finns så många bra hjälpredskap att undervisa i skolan i dag, tex smartboard, eller är risken att man tappar kontakten med sina elever om vi allt mer använder oss av den nya tekniken? Det är också väldig orättvist för barnen eftersom olika kommuner satsar på olika mycket i skolan vilket gör att det får väldigt olika upplevelser om IT.”

Mitt svar:

Hej Lisa!

Tack för din kommentar!

Som jag upplever det i Ystad är nästan alla lärare jag träffar genuint intresserade av att lära nytt, både med och utan IKT. Dock är många datorovana, främst på grund av att man inte använder datorn privat.

När man har svårt att t.ex. veta var man hittar en fil eller hur man flyttar den har man många, många steg att ta innan man känner att man vågar använda IKT med eleverna fullt ut.

Alla behöver kompetensutveckling. Först och främst rent praktiskt. Många tycker att man inte ska fokusera för mycket på det praktiska, men enligt mig bör man prioritera detta. Men… om lärarna inte använder datorn privat är det nästan omöjligt att kompetensutveckla dem kring IKT. Därför: en dator per lärare – att använda på jobbet och hemma.

Att man känner att man behärskar tekniken och olika lärresurser är oerhört viktigt om man ska kunna göra den stora förändringen. Att tänka om. Att skapa nya arbetsuppgifter och utmaningar för eleverna, som inte bygger på tradition och läroböcker, utan som bygger på genuina problem att lösa i samarbete med andra utifrån läroplaner och kursplaner.

Jag är inte alls rädd att IKT skulle få lärarna att tappa kontakten med eleverna. Jag är helt övertygad om (och ser dagligen exempel på) motsatsen. Den nya tekniken underlättar kommunikation.

Med IKT som verktyg blir ofta eleverna blir mer intresserade och aktiva. De känner mening och lust.

Men… ingen metod, inget arbetssätt, ingen lärmiljö, ingen teknik är värt någonting om inte läraren är en bra pedagog, med stort hjärta och genuin medmänsklighet, som ser eleverna och möter dem där de är. Läs gärna Körlings ord för att förstå vilken sorts pedagog jag menar…