Om du inte är en van användare finns det utmärkta instruktionsfilmer både för lärare och för elever.

Det var dock inte enda behållningen.

Martin Ekholm och Johan Andersson, båda nytänkande lärare på Backaskolan i Ystad var med. Det är nästan första gången jag inte åker ensam på föreläsning/inspirationsdag/seminarium under mina 5 år som IT-samordnare. Riktigt bra att kunna reflektera tillsammans: före, under och efter.

Direkt när vi kom dit träffade vi Maria Nilsson och Björn Holgersson från Augustenborgsskolan i Malmö och fick lite uppdateringar kring deras 1-1 projekt. Lärarna hade fått ut HP-datorer, som tyvärr hade krånglat en hel del. (Bara för någon dag sedan skrev Patrick Aspling i Umeå att 800 lärardatorer, Lenovo, hade måst bytas ut pga fel i BIOS.) Två av de största datortillverkarna. Inte lätt att välja datormodell när man ska köpa/leasa hundratals…

Jag stötte på Hans Renman och presenterade mig kort eftersom vi aldrig träffats tidigare. Han är med i TÄNK OM, precis som jag.

På en namnskylt läste jag Lilla Edet, Anders Pettersson. Det kändes bekant, och mycket riktigt… honom hade jag mejlat med för någon vecka sedan eftersom de har tagit fram en lärplattform för förskolan som Open Source (vilket jag hade läst mig till på Twitter för ett par veckor sedan). Fleks heter verktyget och det verkar mycket lovande.

Under Bosses föreläsning nämnde han att till och med grisbönder behöver datorvana idag, vilket bara måste komma från min blogg.

När lärarna från Fridaskolan visade ett exempel på bedömning hann jag se att lärarens namn var Niklas Karlsson. Mycket riktigt, killen bakom Dela!

Min kompis Anders arbetar förresten på Fridaskolan i Vänersborg…

Spontan känsla: Vilket nätverk jag och vi ingår i! Jag vet precis vem jag ska kontakta när jag behöver hjälp i mitt arbete. Senast idag kontaktade jag Jonas Hällebrand i Lund angående en fråga kring 1-1 och blev själv kontaktad av en kollega till Jonas (Judith) en timme senare angående alternativa verktyg.

A. Antingen är detta ett tecken på att ankdammen är liten.

B. Eller är det ett tecken på att nätverket är stort.

Jag väljer att tro på B.

Hur hjälper vi eleverna att skapa dessa nätverk, var en av Bosses viktigaste frågor igår.

Jag förstår varför…

UPPDATERAT: Läste precis Lars Johnssons blogginlägg, som känns som handen i handsken…

Nätverk. Bild: jurvetson, Flickr Creative Commons

Problemet var bara att Bosse Dahlbom var för bra. Samma sak med lärarna och eleverna från Fridaskolan.

Fram med mobilen för att fotografera av slides och skriva anteckningar…

Bosses fokus var på skolans roll i samhället. Att skolan måste vara en del av övriga samhället, att eleverna måste få delta i samhället betydligt mer än idag, och att hela vuxensamhället har ett ansvar för detta.

Han oroar sig för att barnen/eleverna hela dagarna bara får träffa pedagoger från det att de är 2 år tills de går ut gymnasiet. Att de kanske borde träffa “obehöriga” och amatörer” lite mer, dvs. alla som till sin profession inte är utbildade pedagoger (som ofta är av samma medelklass-skrot-och-korn-och-inte-sällan-med-pedagoger-som make/maka/föräldrar), men som har mycket att bidra med när det gäller kunskaper och erfarenheter.

Nätverk är bland det viktigaste vi kan ge våra elever. Obehöriga och amatörer är oerhört viktiga delar i dessa nätverk. 15-åringar borde ha varit på minst 15 arbetsplatser var.

Bosse resonerade vidare kring utvecklingen i Sverige från 1700-talet och framåt: tillväxt, teknikens betydelse, hur människors vinnarinstinkt och byteshandel har lett fram dit vi är idag.

Vi bor i ett land där vi har det 50 gånger bättre än för 200 år sedan. Borde vi inte stanna upp och bara vara otroligt nöjda med detta? Tyvärr går inte det om vi lyfter blicken för några sekunder. Vi är nämligen på mycket god väg att bli omsprungna. Med stora kliv. Precis som Fredrik Svensson och Fredrik Härén brukar göra tog Bosse upp exemplet Kina och kunskapssyn, människosyn och syn på lärande.

Min favorit idag var resonemanget kring fusk i skolan. Det handlade om den kända problematiken att eleverna tar fakta och färdiga arbeten från webben och sedan stuvar om och lämnar in till läraren, som kör texten i plagiatkontroll och menar att det eleven ägnat sig åt är fusk. Samtidigt är det så här man gör i resten av världen, samhället, näringslivet. Man bygger inte allt från grunden.

Bosse föreslog att vi borde komplettera de tre etablerade färdigheterna Läsa, Skriva och Räkna med två till: Klippa och Klistra.

Jag har fram till idag tänkt att vi borde formulera uppgifter i skolan som innebär att det inte går att lämna in uppgifter som endast är klippta och klistrade, utan först måste blivit processade genom eleverna själva och helst i samarbete med andra. Samtidigt lånar/delar/bearbetar jag själv andras material dagligen. Varför skulle inte eleverna få göra det samma i skolan, som ska vara en spegling av samhället? En riktigt god bit att suga vidare på.

Bosse är en föreläsare som spottar ur sig one-liners, men jag stannar vid detta idag och hoppas att få möjlighet att se och höra honom snart igen.

Den stora överraskningen idag var lärarna och eleverna från Fridaskolan (grundskola och gymnasium). Jag blev djupt imponerad över sättet de arbetar med bedömning. Mycket medvetet. Mycket påläst. Bedömningar i stunden, med hjälp av tekniken, så formativt att jag slår frivolter.

Eleverna briljerade med att veta exakt vilka verb som brukar användas i de olika betygskriterierna. Detta var gymnasieelever, men jag är övertygad om att vi kan göra samma sak med de yngre eleverna. Det handlar bara om att lägga tid och kraft på att låta eleverna bli involverade i styrdokumenten. Mer av självvärdering, kamratvärdering och andra typer av respons leder nästan till att läraren inte behövde vara bedömare längre, i alla fall långt ifrån den ende.

En av lärarna berättade att de första skoldagen i åk 7 hade gett eleverna i uppdrag att formulera betygskriterier i den fejkade kursen Kamelskötsel A. Vilken bra ingång till diskussioner kring mål, kriterier och bedömning!

Ytterligare en mycket intressant erfarenhet de delade med sig av handlade om datorer. Att Fridaskolan var mycket tidigt ute med datorer i undervisningen och har testat det mesta i teknikväg. Att de nyligen hade infört 1-1 och att det gav positiva resultat, men det var bytet från PC till Mac som innebar den där förändring som alla hade hoppats på och räknat med. Jag, som själv deltar i TÄNK OM och använder Mac privat sedan i somras, förstår precis vad de pratar om. Jag vill dock hålla alla dörrar öppna och inte snöa in på EN leverantör eller EN datormodell. Jag tycker att vi har en bra PC-miljö i vår kommuns skolor.

Men… Mac är som gjord för skolbruk. Inte bara för dom som ska arbeta med webdesign och film. För alla. Programvarorna är enkla att lära sig och att använda. Det bara är så. Läs Dr P.O:s inlägg om du inte är övertygad.

Jag hade bara hört gott om Fridaskolorna sedan tidigare och efter en dag med så många goda exempel på vad de gör är det bara att stämma in i kören. Jag förstår varför de har Sverigerekord i studiebesök.

Nedanstående film är gjord av personal på Fridaskolan i Vänersborg. Jag misstänker att arbetsklimatet på skolan avspeglas i videon.

Men en lämplig logistikforskare, som enligt egen utsago “have gone wild”, är Dr P.O. alias Per Olof Arnäs. Han hade gärna fått vara lärare för mina barn. I sin blogg Third Opinion blandar han högt och lågt, arbetsrelaterat och ganska privat. Det är en skön blandning som jag uppskattar mycket.

Det första blogginlägget jag läste i hans blogg var “Att bygga ett bullshitfilter“. Det är fortfarande min favorit. “Alla” skolbloggare i vår lilla IKT-ankdamm länkade direkt vidare till inlägget. Jag hade dock inget speciellt att tillägga och avvaktade.

Nu, tre månader senare har jag avvaktat tillräckligt… trots att jag inte fortfarande inte har något att tillägga.

Om du inte läst det innan, förbered dig på en stunds njutning.

I ett annat inlägg tipsar Dr P.O. om en filmklipp med Fredrik Härén (fast det liknar mer hans bror Teo).

Ljudet är under all kritik, men innehållet väger upp det med råge.

När ska vi sluta lära eleverna att svara rätt?

Mina kommunikationsmönster har dock ändrats en hel del de senaste två åren. Även den senaste månaden. Förändringen stavas Facebook, Twitter och bloggar.

Jag gillar verkligen Facebook. Det är en umgängesform som passar mig som handen i handsken. Jag tycker bättre om att träffa mina vänner i verkligheten, men Facebook är det perfekta sättet att hålla kontakten mellan gångerna. Jag tycker om att formulera statusuppdateringar. Jag gillar att gilla andra och vad de gör. Jag tycker det är ett smidigt och oslagbart sätt att dela med sig av bilder, filmer och länkar. Flera av mina arbetsrelaterade kontakter finns idag endast i facebook. Jag har varken mejladress eller mobilnummer till dem, det behövs inte!

Twitter använder jag mest för arbetsrelaterad kommunikation. Det är min främsta källa för omvärldsbevakning. På helgerna blir det en del social kommunikation kring teveprogram och annat.

Det är sällan jag kommenterar i bloggar idag. Jag var mycket mer aktiv för bara något år sedan. Jag läser dock fler bloggar än någonsin. Eftersom jag RSS-prenumererar på deras bloggar direkt in i min e-brevlåda märker tyvärr skribenterna inte att jag läser deras inlägg. Lite synd, men…

Mitt arbete med länksamlingen Skolväskan är till stor del en envägskommunikation. Det är oerhört sällan någon hör av sig angående den, samtidigt är en länk längst ner på sidan till ansvarig för sidan kanske inte speciellt inbjudande. Det var en av utgångspunkterna när jag startade denna blogg. Jag ville skriva mer om länkarna jag lade ut. Tipsa om hur man skulle kunna använda en resurs i undervisningen och kanske få lite respons kring dessa. Bloggen började dock snart innehålla mycket om mina skoltankar och väldigt mycket färre länktips än vad jag hade tänkt från början.

Sedan några veckor tillbaka finns därför Skolväskan på Facebook. Där länktipsar jag allt vad jag kan. Och jag gillar det. För att det är enklare/smidigare än att blogga och framförallt för att det är så enkelt för följarna att kommentera. Det där med kommentarer är otroligt viktigt. Främst för att delad glädje alltid är dubbel (eller i detta fall multipel):

“Den ska jag använda…”
“Jag tycker denna är bättre…”
“Vilken bra idé…”
“Har du sett den här…”

Bli gärna ett fan du också!

Det finns även länkar till instruktionsfilmer från Common Craft och inspirationsfilmer som är väldigt bra.

Fler tips för bild- och musikintresserade lärare finns på Skapande ämnen på Skolväskan.

Detta är det närmaste husdjur jag kommer. Kanske du kan hjälpa mig mata dem då och då? *Klick*

Fler kul meningslösheter hittar du hos aBowman.

Tipset kommer från Åsa K.

Jag tänkte inte: Att hon orkar…

Jag tänkte inte: Att hon har tid…

Jag tänkte: Typiskt Åsa.

Jag tänkte: Vem annars?

Jag tänkte: Underbara Åsa.

Jag tänkte dock inte vidare på det speciellt mycket mer.

Idag skrev Henrik Widaeus ett blogginlägg som handlade om samma uppgift. Och nu tog det fart…

Idag både orkade jag och tog mig tid…

5 minuter tog det.

Först efter att jag var klar förstod jag vilken fantastiskt bra uppgift det var, framförallt om man ska lära känna fria resurser på webben och CC-licenser bättre. Den (eller liknande) kommer jag att använda på framtida workshops.

Uppgiften: Skapa ett skivomslag

1. Gå till en slumpvis vald Wikipediaartikel. http://en.wikipedia.org/wiki/Special:Random Rubriken på artikeln är namnet på ditt band.
2. Gå till ett slumpvis valt citat. http://www.quotationspage.com/random.php3 De sista fyra eller fem orden i det sista citatet på sidan är skivans titel.
3. Gå till Flickrs sida för taggade bilder med CreativeCommons/BY. http://www.flickr.com/creativecommons/by-2.0/tags/ Välj en tagg och sedan den första bild du gillar på sidan som visas.
4. Beskär bilden kvadratiskt och skapa ett skivomslag med dina texter.

Min skapelse: